Politiskt program 2024–2028

Inledning

Vänsterunga är ett politiskt ungdomsförbund och en medborgarorganisation vars ideologiska grund som styr dess verksamhet är ekologisk, demokratisk, feministisk och internationell socialism. Förbundet har sina rötter i den demokratiska och socialistiska arbetarrörelsen* och i andra folkrörelser. Förbundets uppgift är att stödja de ungas utveckling till aktiva politiska aktörer.

Den ideologiska grunden för vänsterungas verksamhet är socialism. Vi förstår socialismen som både ett ekonomiskt och ett politiskt samhällssystem. Demokratiseringen av det ekonomiska beslutsfattandet och arbetarnas gemensamma ägande av produktionsmedel är grunden för socialismen. Dess mål är att förändra den ekonomiska verksamheten så att en kontinuerlig kapitaltillväxt, förtryck av den obesuttna klassen och marknadens makt över folket inte längre är möjlig.

Vänsterungas socialism är ekosocialism. Klimat- och miljökrisen är det allvarligaste hotet som mänskligheten står inför. Dessa kriser orsakas främst av ett kapitalistiskt ekonomiskt system som strävar efter kontinuerlig tillväxt och maximala vinster – därför löses de inte med kapitalism. All politisk verksamhet måste ta hänsyn till dessa kriser och sträva efter ett ekonomiskt och politiskt system som är anpassat till jordens bärkraft och som minimerar de skador som kriserna orsakar.

Vänsterungas socialism är feministisk och intersektionell. Alla människor är jämlika och likvärdiga, oavsett vilka egenskaper de har. Våra nuvarande samhällsstrukturer begränsar dock människors jämlikhet och frihet och skapar orättvisa hierarkier. Vänsterunga strävar efter att bryta ned förtryckande strukturer, normer och hierarkier.

Vänsterungas socialism är demokratisk. Makten ska inte bara koncentreras till några få, utan beslutsfattandet ska vara i allas händer. Strävan efter demokrati är inte begränsad till parlamentarismen, utan vi kräver att demokratin ökas i alla delar av samhället. Detta innebär ökad demokrati även på arbetsplatserna, dvs. att beslutanderätten överförs från ägarna till arbetstagarna.

Vänsterungas socialism är internationell. Människor är jämställda och likvärdiga oavsett var de är födda och alla har lika rätt att sträva efter ett gott liv. Ett av kapitalismens centrala drag har varit att få stater och grupper av människor att tävla mot varandra genom imperialistisk, nationalistisk och rasistisk politik. Vi bygger en värld som inte definieras via skillnader mellan nationaliteter, kulturer, trossamfund och andra människogrupper, utan via hela mänsklighetens jämställdhet.

1. Ekonomisk politik

Utgångspunkten för vänsterungas socialistiska ekonomiska politik är att trygga mänskligt välbefinnande och ett blomstrande liv på vår planet. Vårt mål är ett ekonomiskt system där produktion och konsumtion är satt inom gränserna för jordens bärkraft, den gemensamt producerade förmögenheten fördelas jämnt och konflikten mellan arbete och kapital* har upphört. Vi motsätter oss kapitalismen* eftersom dess mål är en oändlig strävan efter vinst som leder till exploatering, fåmannavälde och ekologisk förstörelse. Målet med vår ekonomiska politik är att ersätta det kapitalistiska ekonomiska systemet med ett socialistiskt. Trots att reglering och gradvis ändring av den kapitalistiska ekonomin inte är tillräckliga åtgärder är de ändå viktiga steg på vägen mot socialistisk produktion.

1.1 Nationalekonomi och beskattning

Efter finanskrisen 2008 har vi övergått till kortcykliska* konjunkturväxlingar. Kapitalismen kan inte växa utan stöd från centralbankerna och den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn måste stärka sitt grepp inom social- och hälsovårdstjänster, utbildning, energisektorn och infrastruktur, och dessa bör inte placeras under privat strävan efter vinst.

Kapitalism är ett ekonomiskt system som bygger på privat äganderätt*, berövande av mervärde* från arbete och anskaffning av kapital* på marknaden. Privat ägande koncentrerar beslutanderätten om organiseringen av produktionen till privatpersoner som utgör den besuttna klassen. Till arbetarklassen hör alla som tvingas sälja sitt arbete mot lön. Härav härrör kapitalismens centrala maktstruktur, dvs. konflikten mellan arbetarklassen och den besuttna klassen, arbetet och kapitalet. Konflikten leder till en koncentration av makt och välstånd. Den besuttna klassens beslut styrs av logiken för strävan efter vinst. På grund av detta utnyttjar kapitalismen människor, djur och natur. Den överkonsumtion som fossilkapitalismen* underblåser är den största orsaken till katastrofer som klimatförändringen och naturens minskande mångfald som inte kan hejdas utan att man övergår till ett alldeles olika ekonomiskt system.

Finansieringssystemet* måste ställas under demokratisk styrning. Ekonomin ska i första hand mätas med mått på mänsklig utveckling och hållbarhet i stället för bruttonationalprodukten*. Beskattningen ska byggas upp för att minska inkomst- och förmögenhetsskillnader samt för att tygla verksamheter som är skadliga för klimatet och naturen. Dess tyngdpunkt ska övergå från beskattning av arbete till att hejda förorening och anhopning av kapital. Utöver föroreningar ska även hållbar verksamhet beaktas i beskattningen. Mervärdesbeskattningen ska ändras till miljöbaserad så att den beaktar produkternas och tjänsternas koldioxidavtryck. När man genomför alla beskattningslösningar ska man beakta deras totala konsekvenser för inkomstfördelningen. När till exempel en skattelösning som behövs av miljöskäl är ofördelaktig för låginkomsttagare, ska nackdelarna ersättas med inkomstöverföringar eller andra ändringar i beskattningen.

I det kapitalistiska produktionssystemet är arbetet organiserat på ett odemokratiskt sätt. Vänsterunga vill att Finland ska röra sig mot ett mer demokratiskt arbetsliv. Demokratisering av arbetet är nyckeln till en mer rättvis och hållbar ekonomi. Förändringen sker genom att öka arbetstagarnas konkreta möjligheter att påverka på sina arbetsplatser, men det kräver också en mer omfattande omprövning av den hierarkiska arbetskulturen.

Vänsterunga föreslår:

Infrastruktur-, energi- och gruvbolagen övergår i offentligt ägo.
Bank- och finansieringsverksamheten koncentreras till en offentligt ägd folkbank* som har ensamrätt att skapa pengar. Eliminera inflationen för att förhindra pris-lön-spiralen*.
Beskattningens tyngdpunkt flyttas från arbete till ägande. Inkomst- och kapitalinkomstskatten harmoniseras enligt samma skala. Progressionen av gåvo- och arvsskatten ökar.
Ett tillgångstak på fem miljoner euro fastställs.
Skatteförmånen för beskattning av utdelning för onoterade aktiebolag avskaffas och deras beskattning av utdelning harmoniseras med beskattningen för börsbolag.
Vi inför en värdeökningsskatt och ökar kapitalkontrollen.
Arbetsandelslag samt allmännyttiga föreningar och stiftelser stöds som en del av demokratiseringen av det ekonomiska systemet.

1.2 Arbetsliv och fackföreningsrörelse

En stark fackföreningsrörelse har utgjort och ska även i framtiden utgöra grunden för det finländska arbetslivet. Ett fungerande avtalssamhälle skapar stabilitet och förutsägbarhet på arbetsmarknaden och möjliggör en stabil verksamhetsmiljö för kommuner och företag. Vänsterunga anser att arbetslivets spelregler avtalas gemensamt mellan fackförbunden och arbetsgivarnas representanter. I det finländska arbetslivet ska man inte acceptera någon form av arbetsgivarens diktat, och detta ska främjas genom att föreskriva om förtroendemannens ställning i lagen. Strejkrätten ska betraktas som en entydig grundläggande rättighet.

Det föränderliga arbetslivet, atypiska anställningsförhållanden och prekarisering bör dock identifieras. Samhället som helhet måste förnyas så att människornas prekära ställning på arbetsmarknaden och fragmenterade utkomstformer beaktas. Detta gäller även fackföreningsrörelsen, som allt starkare och mer omfattande ska agera för alla som arbetar utöver för dem som arbetar i officiella anställningsförhållanden. De som sysselsätter sig själva ska om möjligt ha möjlighet att förhandla kollektivt om priset på arbetet.

Den snabba utvecklingen av AI och språkmodeller är en enorm förändringskraft som kan betraktas som den fjärde industriella revolutionen. I arbetslivet innebär teknikens framsteg att allt färre får ett avlönat arbete; med effektivare verktyg behövs inte lika många händer.

Vänsterunga anser att automatiseringen kan tyglas till att betjäna människans och naturens bästa om målet är att i stället för att öka rörelsevinsterna förkorta arbetstiden och minska arbetets negativa effekter. Det finländska arbetslivet ska vara progressivt och stödja arbetstagarnas välbefinnande. Arbetstiden ska förkortas systematiskt utan att minska inkomsterna både inom den offentliga och den privata sektorn. En kortare arbetsvecka och arbetstagarnas välbefinnande är förutom sitt egenvärde också ett sätt att locka internationell kompetens och ansedd arbetskraft inom områden som är kritiska för samhällets bärkraft, såsom social- och hälsovårdssektorn. Man måste kunna leva på den lön man får för arbetet.

Diskrimineringen på arbetsmarknaden måste avskaffas. Det finländska arbetslivet är fortfarande starkt könsbaserat*, och könet påverkar lönen. Könssystemet på arbetsmarknaden måste avskaffas och lönetransparensen ökas. Alla ska få samma lön för samma arbete och korrigeringen av underbetalning inom kvinnodominerade branscher ska fortsätta. Man ska ingripa i etnisk diskriminering, införa anonym rekrytering och erbjuda arbetslivsrådgivning på olika språk. I synnerhet ska användningen av studerande, personer som utför civiltjänst, personer med funktionsnedsättning och arbetslösa som gratis arbetskraft upphöra.

Vänsterunga föreslår:

Arbetstiden förkortas till sex timmar per dag eller fyra dagar i veckan utan att inkomstnivån sänks.
En lag om minimilön och en minimitimlön på femton euro stadgas. Minimilönen ska minst motsvara en skälig lön enligt Europeiska sociala stadgan.
Underbetalning kriminaliseras. Man utarbetar en långsiktig strategi för att utrota arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel.
Fackförbunden beviljas rätt att väcka talan och sanktionerna för brott mot kollektivavtalet höjs. Förtroendemannens ställning registreras i lagen.
Bikostnaderna för lönen, som är kända som så kallade kyky-avgifter, överförs tillbaka till arbetsgivarna.
Företagsägandet överförs till arbetstagarna till exempel genom att skapa skatteincitament för att skapa arbetstagarkooperativ eller använda program som ökar arbetstagarnas direkta ägarskap.
Arbetstagarna garanteras en prioriterad återköpsrätt till företagen och deras produktionsutrustning.
Arbetstagarnas representation i företagens styrelser och ledningsgrupper ökas så att de utgör minst hälften av företagens styrelser.
Tillräckliga resurser för lagstadgade hälsoundersökningar garanteras för välfärdsområdena och B-utlåtanden görs avgiftsfria för arbetslösa.
Karenstiderna för arbetslösa avskaffas.
Betydelsen av underdeklarerat arbete för samhället ska erkännas.
I stället för arbete som är skadligt för miljön ska arbetskraften i allt större utsträckning utnyttjas för arbete som främjar människornas och planetens välbefinnande.
Lönejämställdheten ska främjas genom att höja lönerna inom kvinnodominerade branscher.

1.3 Företagande och näringar

Målet med näringspolitiken ska vara att förbättra sysselsättningen och säkerställa konkurrensförutsättningarna i en förutsägbar miljö. I den finländska näringspolitiken måste man ta bättre hänsyn till miljöskydd, mänskliga rättigheter och arbetstagarnas rättigheter. Istället för att försvaga arbetstagarnas ställning måste konkurrenskraften förbättras genom att satsa på människors arbetsförmåga och kompetens. Arbetskraftens rörlighet förbättras genom att utveckla infrastrukturen. I statliga bolag ska staten som ägare beakta arbetstagarnas rättigheter, inflytande över sitt arbete, miljön och regionalisering.

I bästa fall möjliggör företagande individens självständighet* i sitt eget arbete. Det finns dock många problem med ställningen för dem som sysselsätter sig själva* och småföretagare och en tredjedel av alla som sysselsätter sig själva hör till den lägsta inkomsttiondelen*. För många blir inkomsterna för låga, och dessutom måste de ensamma bära den ekonomiska risken. De som sysselsätter sig själva ska ha möjlighet att förhandla kollektivt om priset på arbetet. Företagare i den allra svagaste ställningen ska stödjas genom att höja momsgränsen och reformera företagarnas sociala trygghet, pension och hälsovård.

Lagstiftningen tvingar många att bli företagare mot sin vilja. I vissa situationer är det enda sättet att hitta sysselsättning att arbeta som lättföretagare via en faktureringstjänst. Dessutom strävar en del arbetsgivare efter att bli av med arbetsgivarskyldigheterna genom att utkontraktera avlönat arbete till företagare. Lagstiftningen måste ändras för att förbättra ställningen för personer som motvilligt verkar som företagare och tvångsföretagande måste kriminaliseras.

Vänsterunga föreslår:

Arbetsvillkoren får inte försvagas och lönerna får inte sänkas för att öka konkurrenskraften.
För att garantera arbetskraftens rörlighet måste bostadsproduktionen vara tillräcklig och priserna på kollektivtrafiken sänkas.
Att starta ett företag underlättas genom att minska pappersarbetet och sänka etableringsavgifterna.
Den nedre gränsen för momsskyldigheten höjs till 30 000 euro för att stödja småföretagare.
Ett system för förhandsbeslut om utkomstskydd för arbetslösa* tas i bruk. Företagare ges rätt till utkomstskydd för arbetslösa en månad efter att företagsverksamheten upphört.
Att maskera ett anställningsförhållande som företagande samt kringgå veckosluts- och kvällstillägg, kollektivavtal och företagarens bikostnader genom lätt företagande är förbjudet enligt lag.
Sexarbetarnas möjligheter till lagligt och säkert företagande förbättras. Man legaliserar uthyrning av lokaler för sexarbete och möjliggör kooperativa företag inom branschen.

2. Klimat- och miljöpolitik

Klimatkrisen är det allvarligaste hotet mot mänskligheten och naturen. Den främsta orsaken till krisen är det kapitalistiska ekonomiska systemet och dess ständiga strävan efter vinst. Företagen lobbar ständigt staterna för en slappare reglering i syfte att maximera den kortsiktiga vinsten. En stor del av den ekologiska krisen beror på överproduktionen av varor som matas på med kraftig marknadsföring. Många av de nuvarande miljöpolitiska åtgärderna har planerats utifrån marknadens villkor, vilket gör dem ineffektiva och otillräckliga. Ett system som kräver kontinuerlig tillväxt kan inte lösa den kris som det självt orsakar.

Vänsterungas mål är att förhindra att klimatkrisen och naturförlusten förvärras. I stället för den destruktiva fossila kapitalismen måste man bygga ett ekosocialistiskt system som fungerar inom naturens gränser och tryggar ett gott liv för alla. Den besuttna klassen utgör en liten minoritet av världens befolkning, men förbrukar merparten av resurserna och kontrollerar produktionen. Därför är klimatförändringarna också en klass- och demokratifråga. Människornas tillräckliga välbefinnande måste möjliggöras genom en jämn fördelning av arbete, makt och förmögenhet både globalt och inom staterna. Finland måste inta en strikt linje i klimatförhandlingarna för internationella utsläppsminskningar och ekonomiskt stödja de länder som lider mest av klimatkrisens konsekvenser.

2.1 Rättvis omställning

Klimatkrisen påverkar mest de som redan är i den svagaste ställningen, och dess direkta och indirekta effekter syns redan i låginkomsttagarnas liv. Konsumtionen i rika länder och den besuttna klassen står för merparten av världens utsläpp. En rättvis omställning* kräver lösningar där utsläppsminskningen inte faller på låginkomsttagare och där instabiliteten till följd av klimatkrisen inte äventyrar uppfyllandet av grundläggande behov.

De tillfälliga besparingar i miljöbelastningen som tekniska lösningar för med sig försvinner på lång sikt så länge vi inte dämpar ökningen av materialproduktionen och konsumtionen. Istället för att använda konsumtion som ett mått på levnadsnivå fokuserar man på att förbättra livskvaliteten på ett hållbart sätt. Den offentliga makten måste stödja och satsa på en rättvis omställning. Investeringar måste göras i ren energi, klimatsmarta arbetsplatser och utsläppssnål trafik. Självförsörjningen måste tryggas genom att bygga ett ekologiskt och hållbart livsmedelsproduktionssystem. Ekologisk odling ska vara en ekonomiskt lönsam näring för jordbrukarna och de ska erbjudas stöd för införandet av mer hållbara metoder. Omskolning och byte av bransch för arbetstagare inom förorenande branscher måste stödjas.

Vänsterunga föreslår:

Ett medborgarforum för klimatfrågor* ska inrättas i Finland.
Vi satsar på järnvägsinfrastruktur inom både passagerar- och godstrafiken. VR:s monopolställning måste återställas.
Stränga resurseffektivitetsmål föreskrivs för nytt byggande, med beaktande av byggnadernas hälsokonsekvenser. Ekologiska reparationsprojekt ska vara ett av det statliga byggbolagets mål.
Möjligheterna till omskolning för arbetstagare inom miljöbelastande branscher stöds.
Stöd för anpassning till klimatförändringarnas konsekvenser och minskning av utsläpp riktas till globalt sydliga länder* via klimatfinansiering som är separat från utvecklingssamarbetet. Dessutom skrivs skulderna hos stater som lider av klimatförändringarna av.

2.2 Energiproduktion

Finlands energiproduktion har en betydande inverkan på att lindra klimatkrisen. Finland ska omedelbart minska utsläppen genom att gå över till fossilfri* energiproduktion senast år 2030. Övergången ska ske på ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart sätt. För att energiproduktionen ska vara hållbar måste den baseras på förnybara energikällor*. Statens stöd för vind- och solenergi ska ökas avsevärt. Vi stödjer också användningen av kärnkraft för att ersätta fossila bränslen när det är kostnadseffektivt. Energilösningar får inte göras på ett sätt som äventyrar ursprungsbefolkningarnas försörjning.

Övergången till fossilfri produktion får inte ske på medborgarnas bekostnad till förmån för privata företag. El är en grundläggande tillgång som är nödvändig för det moderna livet och som varje hushåll ska ha rätt att skaffa till ett rimligt pris. Fullständigt offentligt ägande av energibolag och energiöverföring är det enda sättet att genomföra den nationella energiomställningspolitiken, säkerställa rimliga priser och upprätthålla försörjningsberedskapen.

Det kapitalistiska ekonomiska systemet tvingar samhället till okontrollerad och ohållbar energiförbrukning. Samhällets totala energiförbrukning måste minskas och energieffektiviteten förbättras. Detta kräver att man kontrollerar energiförbrukningen och ökar energieffektiviteten så att det finns el och värme för olika sektorer i samhället och för en rimlig levnadsstandard utan överkonsumtion av energi. Energieffektivitet ska beaktas även vid import för att upprätthålla konkurrenskraften för energieffektiv produktion.

Vänsterunga föreslår:

Finland ska övergå till fossilfri energiproduktion senast 2030 och öka investeringarna i fossilfri produktion för att möjliggöra detta.
Tillståndsprocesserna för vind- och solkraft samt modulreaktorer måste effektiviseras för att påskynda den gröna omställningen.
Energiproduktionen och -överföringen ska övergå i offentlig ägo för att genomföra den nationella energipolitiken och möjliggöra övergången till fossilfri produktion.
För att styra energipolitiken och övergången till fossilfri energiproduktion ska en nationell energistrategi utarbetas.
Energibolagens överdrivna vinster ska elimineras genom beskattning.
Neste måste åternationaliseras för att vi ska kunna bli av med strävan efter vinst på en ekologiskt ohållbar oljemarknad. Fortum ska återgå helt till offentligt ägande.
Statliga stöd för att öka energieffektiviteten* i företag och hushåll bör ökas, till exempel för att byta från olje-, gas- och veduppvärmning till jordvärme.
Samernas självbestämmanderätt ska beaktas i projekt för förnybar energi.
Statlig gruvpolitik genomförs med beaktande av de lokala invånarnas åsikter och så att en gruvavgift som fonderas uppbärs av gruvverksamheten. En del av fondens intäkter kvoteras för förbättring av de lokala invånarnas näringsverksamhet.

2.3 Miljö och natur

Människan är inte den enda i världen, utan vi delar den med otaliga andra arter. Naturen och djuren ska inte utsättas för strävan efter vinst. Effektivt jordbruk och industriell djurproduktion är en betydande orsak till förlusten av natur. Inom djurproduktionen ses djuret som en resurs och inte som en kännande och tänkande individ. Det är det mest omfattande uttrycket för exploatering som människan riktar mot andra arter. Växtbaserad livsmedelsproduktion är ett överlägset effektivare sätt att producera mat, både när det gäller utsläpp och resursförbrukning. Därigenom frigörs även jordbruksmark som används för foderproduktion för restaurering.

Det finländska skogsbruket har fokuserat på produktion av massaved med hjälp av kalhyggen som minskar den biologiska mångfalden. För att skogarnas kolsänkor och skogsarternas mångfald ska kunna tryggas måste avverkningsmängderna i både statliga och privata skogar minskas permanent. Avverkningsmetoderna måste övergå till metoder för kontinuerlig beståndsvård. Minskad resursförbrukning och övergång till produkter med hög förädlingsgrad säkerställer den inhemska skogsindustrins hållbarhet. Skogarnas skyddsgrad ska höjas.

Vänsterunga föreslår:

Vi övergår till ett ekologiskt hållbart system för livsmedelsproduktion, där nästan all producerad näring är icke-animalisk.
Jordbruksstöden styrs till hållbar och ekologisk växtbaserad produktion och stöden för djurproduktionen upphör.
Djurens grundläggande rättigheter ska läggas till i grundlagen.
Offentliga institutioner och skolmatsalar övergår till att endast erbjuda vegansk mat.
Pälsdjursuppfödning förbjuds och avvecklas efter en övergångsperiod.
Omskolning och byte av bransch stöds för personer som arbetar inom djurindustrin.
Den kommersiella fiskodlingen begränsas och överfisket dämpas internationellt genom att minska fisket och freda hotade fiskbestånd.
Vattenlagen ändras så att den tryggar fiskarnas livsmiljöer på ett bättre sätt. Anslagen för återställning och sanering av vattendrag höjs.
Kalhyggen förbjuds på statens mark och ett avverkningstak fastställs för Forststyrelsen.
Skyddsgraden för Finlands skogar höjs i enlighet med 3/3-principen* och ekosystemen återställs systematiskt.
Inom skogsindustrin övergår man till att gynna metoder för kontinuerlig beståndsvård och produktionen styrs mot produkter med hög förädlingsgrad.
Finland ska främja kriminalisering av naturförstöring.

3. Socialpolitik

Alla har rätt till hälsa, välbefinnande och ett meningsfullt liv. Vänsterunga anser att en av samhällets viktigaste uppgifter är att främja dessa värderingar och att socialpolitiken måste garantera att de förverkligas. Alla medlemmar i vårt samhälle har lika rätt till välbefinnande oavsett bakgrund. Den sociala och hälsomässiga ojämlikheten måste elimineras.

Högerpolitiken har försämrat den finländska välfärdsnivån till exempel genom otillräckliga resurser inom hälso- och sjukvården och en för låg nivå av social trygghet. De socialpolitiska reformer som vi föreslår ersätter på samma sätt en systematiskt och ideologiskt upplöst välfärdsstat och garanterar det finländska samhällets framgång.

3.1 Social trygghet och utkomst

Syftet med systemet för social trygghet är att trygga alla människors grundläggande förutsättningar i livet, såsom boende, näring och hälsovård. Utöver de grundläggande förutsättningarna ska den sociala tryggheten möjliggöra rörlighet, bildning och hobbyer samt upprätthållande av hälsa och sociala relationer.

Komplexiteten i det orsaksbaserade* och vederlagsbaserade* systemet för social trygghet samt de strukturförändringar som skett på arbetsmarknaden har skapat ett behov av en helhetsreform av den sociala tryggheten. I reformen ska man övergå till en universell och vederlagsfri basinkomst, som utgör grunden för den sociala tryggheten och som kan kompletteras med stöd efter behovsprövning. Basinkomsten för varje myndig person som är permanent bosatt i Finland ska vara tillräckligt stor för att garantera en god livskvalitet. Vänsterungas tankar om basinkomst bygger på frihet och förtroende. Människan är som bäst när samhället litar på sina medlemmar och varje individ kan fatta viktiga beslut med tanke på sitt eget liv utan utomstående kontroll. Inom ramarna för basinkomstsystemet kan individerna säga nej till arbete som har dålig lön, grundar sig på dåliga arbetsvillkor, äventyrar individernas välbefinnande eller är förödande för naturen utan att känna oro för fattigdom. En basinkomst gör allt arbete och alla studier lönsamma för människan utan att behöva oroa sig för ändrad status och en minskning av de inkomster som är bundna till statusen. Vid övergången till basinkomst ska systemet för sociala trygghet utvecklas till det bättre enligt de bifogade förslagen.

Vänsterunga föreslår:

Övergång till vederlagsfri och universell basinkomst. Man förbereder övergången genom att ordna ett omfattande basinkomstförsök* som inkluderar arbetslösa, löntagare, studerande, småföretagare och personer utanför arbetskraften.
Grundskyddet höjs till att motsvara definitionen i Europeiska sociala stadgan och binds till indexet.
Pensionssystemet utvecklas rättvist utan att arbetspensionsavgifterna höjs. Ett pensionstak* fastställs för intjänandet av arbetspensioner.
Problemen som orsakas av att bostadsbidraget är hushållsspecifikt ska åtgärdas genom att utveckla stödet till att bli mer individuellt.
Studiestödet ska ingå i den sociala tryggheten i statsbudgeten. Studiepenningen höjs till nivån för grunddelen av utkomststödet och antalet studiestödsmånader höjs till en nivå som motsvarar studietiden. Man avstår från ett studiestöd i två steg och kravet på 20 studiepoäng*.
För studielån föreskrivs ett ränteskydd* som tillhandahålls av staten. Villkoren för räntebidrag* och avgiftsbefrielse* lättas. En studerande som behöver utkomststöd får inte förutsättas först ta ett studielån. Studielånet får inte vara ett hinder för att få utkomststöd.
Folkpensionen ändras till samma belopp för både ensamstående och samboande.

3.2 Social- och hälsovårdstjänster

Att säkerställa och upprätthålla människors välbefinnande är en av samhällets viktigaste uppgifter. Social- och hälsovårdstjänsterna är grundläggande rättigheter som alla måste ha tillgång till. Tillgången till tjänsterna får inte bero på pengar, utan tjänsterna ska vara avgiftsfria för användarna. Det finns inget utrymme för strävan efter vinst när social- och hälsovårdstjänster produceras.

Yrkespersoner inom social- och hälsovården bygger upp och upprätthåller en välfärdsstat. De ska få en ersättning som motsvarar arbetets krav. För närvarande förverkligas inte detta, utan årtionden av underresursering har lett till brist på arbetskraft och längre vårdköer. Välfärdsområdenas servicenäts omfattning och dess tillgänglighet ska tryggas även i glesbygden. Välfärdsområdena ska ges beskattningsrätt för att social- och hälsovårdstjänsterna ska kunna garanteras tillräcklig finansiering. Regionala förmögenhetsskillnader ska dock beaktas. I välfärdsområden där en åldrande befolkning, fattigdom och en högre skatteprocent förenas ska man fästa särskild uppmärksamhet vid tjänsternas tillgänglighet.

Psykiska störningar har förvärrats oroväckande under de senaste åren, särskilt bland unga. En psykisk kris måste ses som en övergripande samhällsfråga. Vi behöver en terapigaranti*, men samtidigt måste samhällets prestationsorientering minskas och de grundläggande behoven ska garanteras för alla. De som lider av psykiska störningar ska inte straffas, utan stödjas. Detta ska också fungera som grund för missbrukspolitiken, vars mål ska vara att minska skadorna.

Vänsterunga föreslår:

Finansieringen av social- och hälsovårdstjänsterna måste ökas kraftigt för att lösa den kris i tjänsterna som uppstått till följd av åratal av underresursering.
Välfärdsområdena ska ges rätt att samla in landskapsskatt.
Strävan efter vinst med hjälp av hälso- och socialtjänster ska förbjudas.
Hälsovårdscentralavgifterna ska avskaffas. Avgiftstaken för social- och hälsovårdstjänsternas klientavgifter, läkemedel och hälso- och sjukvårdsresor kombineras till ett enda tillräckligt lågt avgiftstak.
Barnskyddets tillräckliga resurser säkerställs och en bindande klientdimensionering på högst 25 barn per socialarbetare föreskrivs för barnskyddets klientarbete.
Vi gör psykoterapeututbildningen avgiftsfri och ökar antalet startplatser. Vi satsar på förebyggande mentalvårdstjänster. Även rehabiliteringspsykoterapi ska vara avgiftsfri för unga, mindre bemedlade och studerande.
FPA:s terapistöd måste utvidgas till att även gälla personer över 67 år och permanent arbetsoförmögna.
Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utbildas i att bemöta självdestruktiva patienter och i att identifiera risken för självmord.
Psykiatriska sjukhusplatser måste ökas för att möta behovet av psykiatrisk sjukhusvård. Självdestruktiva patienter ska inte kunna skickas hem från jouren utan en vårdgaranti och dess kontinuitet.
Idag avkriminaliseras användning och småskaligt innehav av förbjuden narkotika och en eventuell legalisering utreds ämnesspecifikt.
Cannabis och snus legaliseras och överförs till statligt ägda affärer för försäljning.
Lokaler för användning av narkotika möjliggörs genom lagstiftning och inrättas efter behov.
Tillgången till alkohol ska begränsas för att förebygga skador. Försäljningen av alkoholprodukter med över 3,5 procent ska överföras till statens alkoholmonopol Alko.

3.3 Jämställdhet och likabehandling

Vänsterunga anser att samhället ska utvecklas så att det betjänar varje individs välbefinnande och verksamhetsmöjligheter. Människornas mångfald ska beaktas i allt beslutsfattande och man ska sträva efter att avveckla normativa förmodanden som grundar sig på till exempel kön, funktionsnedsättning eller etniskt ursprung. Samhällsklasser förstås och identifieras som en faktor som skapar ojämlikhet och deras gemensamma konsekvenser i rasistisk och könsrelaterad diskriminering förstås och förebyggas. Målet för vänsterungas politik är ett samhälle där individen är fri och inte begränsas av samhällets uppfattningar om hur hen ska behandlas utifrån personliga egenskaper.

Könsroller och -normer begränsar människors frihet att vara sig själva och få uppleva mänsklighetens alla möjligheter på det sätt de vill. Hur människor upplever sitt eget kön och sin egen sexualitet samt människans rätt att uttrycka sig själv ska respekteras på alla nivåer i samhället. Redan inom småbarnspedagogiken ska man säkerställa att människan har förutom rätt även en genuin möjlighet att själv definiera och uttrycka sin könsidentitet utan yttre tryck. Könssystemet förtrycker särskilt kvinnor och könsminoriteter, men det ställer också negativa förväntningar och tryck på pojkar och män. De som avviker från könsnormerna lider av social och statlig diskriminering. De patriarkaliska* strukturerna ska rivas på alla nivåer i samhället. Transpersoners, icke-transpersoners och intersexuella barns och ungas rättigheter måste förbättras.

Arbetsmarknaden i Finland är segregerad och människor diskrimineras i arbetssökningen på grund av etnisk bakgrund. I många arbetsgemenskaper och offentliga tjänster kan man inte identifiera denna diskriminering. I offentliga tjänster och på arbetsmarknaden måste man aktivt verka för att avskaffa diskriminering på grund av etnisk bakgrund. Kultursensitivitet ska ökas särskilt inom offentliga tjänster, undervisningssystemet och hälso- och sjukvården genom att erbjuda arbetstagarna utbildning om antirasism, flerspråkighet och minoritetskulturer.

Vänsterunga föreslår:

Personbeteckningen görs könsneutral och den juridiska könsregistreringen slopas helt.
Antalet könsneutrala toaletter och duschutrymmen måste ökas och deras tillgänglighet måste garanteras i offentliga utrymmen som bibliotek och simhallar.
Kirurgiska ingrepp på interkönade barn som inte är medicinskt nödvändiga ska förbjudas.
Hälsovården och mentalvårdstjänsterna måste förbättras för att beakta behoven hos marginaliserade grupper av människor.
Abort ska vara fri upp till den 18:e graviditetsveckan.
Surrogatmödraskap legaliseras. Vi säkerställer etiskt surrogatmödraskap och förhindrar strävan efter vinst.
Anonym rekrytering tas i bruk på arbetsmarknaden. Positiv särbehandling, till exempel kvoter till sådana statstjänster där de är ändamålsenliga, används i strävan efter ett jämlikt samhälle.
Finland genomför ett statligt åtgärdsprogram mot strukturell rasism och allokerar tillräckliga resurser till programmet.
Arbetsgivarna ska ordna nödvändigt stöd för arbetstagarna och tillåta frihet att arbeta inom ramen för skador eller andra begränsningar, såvida det inte kan konstateras att detta påverkar arbetets grundläggande kvalitet eller säkerhet.
Finland genomför statliga åtgärdsprogram för både regnbågspolitik och bekämpning av strukturell rasism och avsätter tillräckliga resurser för dem. Åtgärdsprogrammen ska vara tväradministrativa.
Finland ska i enlighet med den FN-konvention om personer med funktionsnedsättning som det har ratificerat förbinda sig till att värna om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Självbestämmanderätten för personer med funktionsnedsättning ska respekteras till exempel vid val av boplats och bostadsort. Tillgängligheten till alla offentliga utrymmen ska säkerställas med stöd av diskrimineringslagen.

4. Utbildnings- och kulturpolitik

Tillgänglig utbildning med tillräckliga resurser utgör grunden för hållbara och välmående samhällen. Småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildning som är gemensam för alla samt avgiftsfri utbildning på andra stadiet och högskolenivå hör till vänsterns viktigaste politiska prestationer. Även om Finlands utbildningssystem är ett av de mest avancerade i världen, är det inte fritt från kapitalismens produktivitetskrav. Vänsterungas utbildningspolitik grundar sig på främjandet av lika utbildningsmöjligheter, bildningens egenvärde och främjandet av samhällets hållbarhet. På alla utbildningsnivåer ska undervisningen i princip organiseras demokratiskt. De demokratiska verksamhetsmodeller och möjlighet till påverkan som garanteras elever och studerande uppmuntrar dem att tro på sina egna förmågor och möjligheter att påverka, vilket också stärker deras förmåga att vara aktiva medborgare i världen utanför läroanstalten. Vi vill att utbildningen ska vara öppen för alla, från småbarnspedagogiken till utbildning på högre nivå, och att betydelsen av fritt bildningsarbete identifieras bättre än idag. Tidigare utbildningsval, bakgrund eller personliga egenskaper får inte påverka möjligheterna till utbildning.

Kultur är en central del av bildning. Varje människa har rätt till konst och kultur, både som deltagare och som upphovsman. Att respektera och värna om kulturidentiteter och de olika sätten att vara och göra är viktiga grunder för ett jämställt och kreativt medborgarsamhälle. I ett kapitalistiskt samhälle ses konst och kultur emellertid inte som värdefulla i sig själva, utan endast genom det värde de skapar för ekonomin. Offentlig finansiering är viktig för aktörer inom kulturbranschen. Både offentlig och privat finansiering kan dock användas för att stärka maktförhållandena i samhället och ensidiggöra kulturfältet. Målet med kulturpolitiken ska vara att stödja mångfalden av människor och kulturformer. Självständigheten och frivilligheten hos individer och samhällen som producerar kultur måste stärkas även på det fria fältet, utanför officiella kulturinstitutioner.

4.1 Småbarnspedagogik, grundskola och andra stadiet

Småbarnspedagogiken spelar en betydande roll för barnets framtida välbefinnande och inlärningsförmåga. Vänsterunga vill främja högklassig småbarnspedagogik med hög deltagandegrad. Detta ökar jämlikheten mellan barn med olika bakgrund och stärker förutsättningarna för ett bra liv. För att garantera högklassig småbarnspedagogik ska tjänsterna i princip vara offentligt producerade och kompletteras med tjänster inom den tredje sektorn. Gruppstorlekarna måste förbli rimliga och lönerna för lärarna inom småbarnspedagogiken måste höjas.

Vänsterunga strävar efter en grundskola som garanterar alla lika möjligheter till lärande och vidareutbildning oberoende av olika inlärningsfärdigheter. Grundskolan ska stödja olika elever och lärmiljöerna ska tillgodose alla elevers behov. Grundskolan ska också bättre än idag identifiera de förtryckande strukturerna i samhället som styr elever med ett visst kön eller rasifierade* elever till stigar som de stereotypiskt anses tillhöra.

Den utvidgade läroplikten har varit ett viktigt steg mot mer jämlika utbildningsmöjligheter, och det ska man hålla fast vid. Utbildningens verkliga kostnadsfrihet och kvalitet ska tryggas genom att säkerställa tillräckliga resurser på andra stadiet. Nivån på yrkesutbildningen måste förbättras, närundervisningen och möjligheterna till lärande i arbetet måste ökas. Man måste satsa på yrkesutbildningens beredskap för vidareutbildning. Att avstå från prestationsorienterade studentskrivningar måste utredas och ett alternativt sätt att avlägga examen måste utvecklas vid sidan av de nuvarande studentskrivningarna.

Vänsterunga föreslår:

Strävan efter vinst inom småbarnspedagogiken förbjuds. Småbarnspedagogiken ska göras helt avgiftsfri och den subjektiva rätten till dagvård ska utvidgas till att även gälla barn som inte har ett egentligt hem i Finland, såsom papperslösa barn.
Könssensitivitet* och normkritiskhet* ska vara utgångspunkterna för den utbildande och fostrande verksamheten samt lärarutbildningen.
Sexualkunskapen ska beakta mångfalden av sexualitet och kön och betona sexuell självbestämmanderätt.
Evidensbaserad missbrukssäkerhetsutbildning ska ingå i grundskolans läroplan.
Från en nyliberal grundläggande utbildning som betonar individens ansvar måste man övergå till undervisning som beaktar människornas olika utgångspunkter.
Skolornas segregation bör förebyggas genom att öka undervisningsresurserna
Företagsamhetsfostrans roll i den grundläggande utbildningen bör minskas och demokratifostrans roll utvecklas.
Den nuvarande segregerande och diskriminerande religionsundervisningen omvandlas till en gemensam undervisning i livsåskådningskunskap.
Karelarnas språk, kulturer och historia ska läggas till i grundskolans och andra stadiets läroplan.
Myndigheterna ska utbildas på ett intensifierat sätt om teckenspråkiga barns och ungas rätt till undervisning i finskt eller finlandssvenskt teckenspråk som modersmål.
Man fastställer dimensioneringen för studiehandledning i yrkesläroanstalter och gymnasier.
Gruppstorlekarna ska minskas ända från småbarnspedagogiken till andra stadiet. För grundskolan och andra stadiet ska en lagstadgad elev-/studerandespecifik lärardimensionering fastställas.
Tillräckliga resurser ska reserveras för inkludering i undervisningen*. Tillgång till specialklass ska vara möjligt.
Den lagstadgade nedskärningen av finansieringen av gymnasieutbildningen, som minskar finansieringen av gymnasieutbildningen årligen, slopas. I finansieringen av gymnasieutbildningen genomförs en nivåhöjning. Grundfinansieringen av yrkesutbildningen stärks.
Man utreder alternativa sätt att avlägga studentexamen och på lång sikt avstår man från studentskrivningar.

4.2 Högre utbildning

Syftet med högre utbildning är att betjäna skapandet av ett bättre samhälle och stärka människorna i att bygga ett bra liv. Hörnstenarna i ett fungerande högskolesystem är bildning, avgiftsfria studier och examina och en stark offentlig basfinansiering som är fri från resultatindikatorer*. Högskolorna ska ha omfattande vetenskaplig, administrativ och ekonomisk autonomi. Den makt som näringslivet använder i högskolor ska minskas. Målen för högskolepolitiken ska fastställas på grundval av oberoende forskning. Syftet med grundforskningen* är att producera bästa möjliga ny information och dess tillämpningar.

Det ska vara enkelt att byta utbildningsområde, och möjligheter till studier ska erbjudas under olika skeden i livet. Högskolan ska vara öppen för alla och man ska ingripa i utbildningens heritabilitet. Vetenskaplig information ska vara öppen för alla. I stället för kommersiella kollegialt granskade publikationer ska man utveckla avgiftsfria, öppna och i vetenskapssamfundet uppskattade kollegialt granskade publikationer.

Det utbildningspolitiska beslutsfattandet ska grunda sig på närhetsprincipen*. Beslutsfattandet om högskolorna ska bevaras i Europeiska unionens medlemsstater. På högskolorna ska beslutsfattandet vara demokratiskt och transparent, och alla grupper inom högskolesamfunden ska ha makt i beslutsfattandet. Med andra ord ska trepartsmodellen* fungera som en grundläggande princip för högskolornas förvaltning så att alla grupper får en jämlik representation i alla organ som fattar beslut om dem. Högskolornas rektorer ska utses till sina uppgifter genom val. Den makt som koncentreras till högskolornas ledning ska begränsas. Universitetens och yrkeshögskolornas dualmodell* ska bevaras och alla högskolor ska vara offentligt förvaltade*.

Vänsterunga föreslår:

Nivån på högskolornas basfinansiering höjs och i finansieringen betonas utbildningens kvalitet i stället för kvantitativa indikatorer. Högskolefinansieringens examensbaserade karaktär upphävs.
Betygsurval som högskolornas primära antagningsväg och kvoten för förstagångsstuderande slopas. Ett branschspecifikt gemensamt urvalsprov som primär antagningsväg främjas.
Det avgiftsfria studieutbudet vid öppna universitet och yrkeshögskolor utökas. Studievägarna blir avgiftsfria.
I varje landskap finns minst en högskola eller ett högskolecenter. Regionala och kvalitativa skillnader inom högskoleutbildningen utjämnas med finansiering.
Förutsättningarna för livslångt lärande, byte av bransch och omskolning förbättras. Begränsningen av studierätten avskaffas.
Man avstår från termins- och årsavgifter. Alla examina som avläggs i Finland ska vara avgiftsfria.
Finansieringen av studentkårer tryggas med hjälp av offentlig finansiering. Studentkårernas obligatoriska medlemskap bibehålls. Medlemsavgifterna ska vara rimliga och betalningsoförmåga får inte vara ett hinder för studierna.

4.3 Kultur och konst

Den offentliga sektorns anslag för stöd till kultursektorn måste ökas. Livskraften av särskilt sådana konst- och kulturformer som inte kan tävla på kommersiella marknader ska tryggas med offentliga medel. Antalet konstnärsstipendier från staten ska ökas och i allt större utsträckning riktas till nya konstnärer och icke-kommersiell verksamhet. Finansieringen ska i första hand riktas till icke-kommersiella och små aktörer. Ett fritt och icke-kommersiellt stadsrum och kulturlokaler säkerställer att alla har en möjlighet att göra kultur med egen motivation. Minoritetskulturers och ursprungsbefolkningars möjlighet att värna om sina kulturer och överföra sina kulturer till nya generationer måste garanteras.

Olika former av konst och kultur ska vara tillgängliga för alla. Regional och ekonomisk jämlikhet och tillgänglighet ska beaktas både i tjänster och i möjligheter till fritidsintressen. I upphovsrätten ska beaktas upphovsmannens rätt till rättvis ersättning för verk som används i strömningstjänster och kommersiellt. Förhandlingsansvaret bör ligga hos intressebevakningsorganisationerna och inte hos enskilda konstnärer. Användningen av verk för privat bruk och hobbyändamål ska underlättas. Systemet ska utvecklas med tanke på innehållsproducenter och användare, inte stora mediebolag. Biblioteksnätets ställning ska förstärkas, och forskningsdata som produceras med offentlig finansiering ska vara öppet och tillgängligt utan avgift. Rundradions roll som riksomfattande producent och leverantör av icke-kommersiell kultur måste ökas.

Utkomsten för arbetstagare inom kulturbranscherna, särskilt aktörer inom det fria fältet*, är ofta splittrad. Frivillig sysselsättning av personer som arbetar inom konst och kultur ska främjas genom att ekonomiskt stödja grundandet av andelslag och erbjuda tillräckligt med rådgivningstjänster. Arbetskraftsmyndigheternas kunskaper om kulturbranschernas yrken och inkomstlogik måste förbättras. Basinkomsten är den enda hållbara lösningen på problemen med social trygghet inom kulturbranschen. Detta ersätter dock inte offentlig finansiering eller stipendier, utan de måste utvecklas vid sidan av basinkomsten.

Vänsterunga föreslår:

Kulturens offentliga finansiering ökas, och den används till att stödja olika konstformer. I allt offentligt ny-, renoverings- och miljöbyggande införs konstens procentprincip, dvs. minst två procent av byggnadskostnaderna används för konst.
En och en halv procent av statsbudgeten ska användas till kultur och konst.
Kommunerna och städerna ska erbjuda tomma lokaler till konstnärer och kulturaktörer för avgiftsfri användning. Konstinstitut som byggs och upprätthålls med offentliga medel ska sikta på att öka den konstnärliga mångsidigheten och använda sin status till att förstärka den ekonomiska ställningen av konstnärer på det fria fältet.
Den offentliga makten måste trygga minoritetskulturernas och ursprungsbefolkningarnas rätt att självständigt värna om sin kultur. Detta säkerställs genom tillräcklig finansiering, respektfull verksamhet av offentliga kulturinstitutioner och genom att säkerställa en tillräcklig kunskapsnivå om minoritetskulturer bland dem som hör till maktkulturen.
Kommunerna ska stödja särskilt låginkomsttagare och personer som omfattas av socialtjänsterna i användningen av kulturtjänster. Biblioteksnätet ska vara täckande och det kompletteras med bokbussar och andra offentliga tjänster som upprättas invid andra offentliga tjänster såsom enheter för social- och hälsotjänster. Avgifter debiteras inte för tjänsterna.
Förutsättningarna för konstnärligt arbete måste utvecklas genom att förbättra konstnärernas och kultursektorns sociala trygghet, organisation och finansieringsformer.
Upphovsrätten utvecklas för att trygga konstnärens ersättning för sitt arbete på konstnärernas och intressebevakningsorganisationers villkor, inte de stora mediebolagens. De royaltyersättningar som erhålls för upphovsrätt ska inte påverka konstnärens utkomstskydd för arbetslösa.

5. Inrikespolitik

Vänsterungas mål är ett demokratiskt, välmående och säkert Finland, där social rättvisa förverkligas överallt i landet. Vårt samhälle är inte färdigt, utan arbetet för att förverkliga jämställdhet, folkstyre och en bra vardag för alla måste fortsätta. För att säkerställa detta mål måste beslutsfattandet vara i allas händer i stället för i få personers händer, och möjligheterna till demokrati och demokratiskt deltagande måste utvidgas.

Syftet med inrikes- och regionpolitiken är att säkerställa jämlikhet i hela landets och regionernas interna utveckling. Det socialistiska samhället tar hand om hela landet och strävar efter att förhindra ojämlika utvecklingskostnader som skapar otrygghet och utanförskap i samhället. Den offentliga maktens uppgift är att säkerställa att alla som bor i Finland har möjlighet till förmånligt boende, kollektivtrafik och tillgängliga bastjänster.

5.1 Demokrati

Vänstern och demokratin har alltid haft en gemensam motkraft: kapital och pengarnas makt, som koncentrerar makten i stället för att dela den. Demokratiska rättigheter har aldrig skänkts till medborgarna utan man har alltid kämpat för dem, både förr och nu. Demokrati på parlamentarisk, regional och kommunal nivå är inte heller de enda formerna av demokrati. Befintliga strukturer måste vidareutvecklas och samtidigt måste det demokratiska beslutsfattandet utvidgas till nya områden med hjälp av till exempel redskap för arbetsplatsdemokrati, medborgarforum och direkt demokrati. Närdemokrati förstärks i Finland så att alla gemensamma ärenden behandlas på den nivå där det är mest ändamålsenligt att besluta om dem.

Formellt sett garanterar ett demokratiskt system inte automatiskt att alla grupper av människor deltar i det verkliga beslutsfattandet, vilket till exempel syns i effekten av klass- och utbildningsbakgrund i röstningsprocenten i val. Kvinnors, minoriteters och marginaliserade gruppers lika möjligheter att påverka ska vara en organisk del av det demokratiska beslutsfattandet. Vid beslutsfattande som gäller minoriteter ska man beakta minoriteternas åsikter.

Vänsterunga föreslår:

Rösträttsåldern sänks till 16 år i alla val och i folkomröstningar.
Presidentinstitutionen avskaffas och ersätts av ett flermedlemsråd som utses genom val och som fungerar som ett kollektivt statsöverhuvud enligt schweiziska förbundsrådets modell.
Ett valfinansieringstak som jämnar ut förutsättningarna för deltagande i politik fastställs. Kandidatspecifika tak är 10 000 euro i riksdagsval, 5 000 euro i kommunalval och 50 000 euro i EU-val. Valfinansieringen från samfund ändras så att den är offentlig i sin helhet.
Lagstiftningen ändras så att medborgarinitiativen inte upphör att gälla i slutet av valperioden.
Folkomröstningar förrättas utifrån medborgarinitiativ. Om ett medborgarinitiativ har samlat 100 000 namnteckningar och inte godkänns i riksdagen ska en direkt och bindande folkomröstning förrättas om initiativet.
Sametingslagen* ska reformeras och ILO169-konventionen* som ökar samernas självbestämmanderätt ska ratificeras*.
Om Karelska språket ska stadgas en egen språklag. Karelska språket ska ha egna nyhets- och radioredaktioner i Rundradion.

5.2 Regionalisering och trafik

Jämställdhet måste förverkligas överallt i Finland. Områdena ska inte värderas enbart på ekonomiska grunder. Offentliga tjänster bör inte enbart koncentreras till stora tätorter, eftersom det tar bort arbetsplatser och tjänster från glesbygden och dessutom ökar köerna till tjänster i centrum. Att stänga byskolor tvingar barnfamiljer att flytta bort och tömmer byarna. Den offentliga makten måste trygga tjänsterna även i glesbygden.

Den socialistiska regionpolitiken ger människor frihet att välja bostadsort och röra sig fritt och förmånligt. Var och en ska ha en subjektiv rätt till ett eget hem, tryggad av den offentliga makten. Den offentliga hyresbostadsproduktionen ska ökas eftersom den förbättrar sysselsättningen och erbjuder människor förmånligt boende. Kommunerna ska också vara aktiva köpare och arrendatorer av mark samt säkerställa att tomtproduktionen är tillräcklig och priserna är skäliga.

För att säkerställa ett klimathållbart och jämlikt samhälle måste kollektivtrafiken och infrastrukturen för lätt trafik utvecklas över hela landet. Kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri i tätt bebodda stadskärnor. Den offentliga makten ska stödja utvecklingen av sådana bilandelslag som minskar behovet att äga bilar. I alla trafik- och infrastrukturprojekt ska man beakta deras inverkan på klimat och miljö.

Vänsterunga föreslår:

Kommunernas statsandelssystem* ska trygga ordnandet av basservice i hela Finland.
Med bostadsgaranti blir hemmet en subjektiv grundläggande rättighet, vilket betyder att alla garanteras en bostad och nödvändiga stödtjänster i sin hemkommun inom två månader efter att man har blivit hemlös.
Statliga och kommunala affärsverk som producerar förmånliga hyresbostäder grundas.
Möjligheter till alternativa boendeformer, såsom bostadskollektiv, stöds. Strävan efter vinst i anknytning till boende på hyra begränsas och ackumulering av bostadsägande förhindras bland annat genom beskattning.
Kollektivtrafiken gynnas i städernas trafikpolitik och i de största städerna övergår man till avgiftsfri kollektivtrafik.
Kollektivtrafikmöjligheterna måste förbättras även utanför tillväxttriangeln*.
Tillgänglighet ska beaktas i kollektivtrafik- och byggprojekt.
Cykling och dess infrastruktur utvecklas i all samhällsplanering som sitt eget färdsätt, kompatibelt med kollektivtrafiken.
Spårtrafiken gynnas i byggandet av trafikinfrastrukturen. VR omvandlas tillbaka till ett statligt affärsverk och järnvägstrafiken utvecklas med stark ägarstyrningspolitik.
Man begränsar möjligheten att få körkort för personbil vid 17 års ålder till att endast fås med undantagstillstånd. Ett undantagstillstånd kan endast beviljas i nödvändiga fall. Antalet körövningstimmar som krävs för att bevilja körkort ökas.

5.3 Rättsstat och säkerhet

Finland ska vara en rättsstat där jämlikhet, mänskliga rättigheter och demokrati förverkligas. Utövandet av offentlig makt ska baseras på lag i stället för godtycke och alla ska vara lika inför lagen. Var och en ska ha en genuin möjlighet till rättvisa oavsett egenskaper eller ekonomisk situation. Den ökade hatbrottsligheten måste identifieras bättre i lagen och garantera offren rätt.

Byggandet av ett tryggt samhälle grundar sig i första hand på åtgärder som minskar ojämlikheten. Alla ska garanteras rätt till grundläggande tjänster, tillräcklig social- och hälsovård samt möjlighet till utbildning och sysselsättning. Säkerheten ökar inte genom strängare straff och ökad kontroll. Man måste systematiskt ingripa i rasism och annan diskriminering som florerar inom polisen. De resurser som beviljas polisen måste gå till effektiv och vederbörligt genomförd brottsutredning och patrullering i stället för till dyr utrustning och en begränsad demonstrationsrätt.

Finland är och kommer att vara beroende av invandring. Trots detta löper utlänningar en hög risk att uppleva diskriminering, fattigdom och utnyttjande i Finland. Migrationsverkets, dvs. Migris, verksamhetskultur och system är straffande och diskriminerande särskilt gentemot personer som kommer från länder utanför EU. Invandringsprocessen måste förenklas och göras mer jämlik. Utgångspunkten ska vara att tillåta inresa utan särskilt tungt vägande skäl. Alla som kommer till landet ska erbjudas socialarbetarens tjänster och rådgivning genast efter ankomsten. Arbetsrelaterad invandring ska utvecklas i samarbete med fackföreningsrörelsen för att undvika utnyttjande av arbetstagare. Tvångsdeporteringarna måste omedelbart upphöra.

Vänsterunga föreslår:

Rättegångskostnaderna ska sänkas så att rätten är tillgänglig till alla.
Hatbrott måste identifieras bättre i lagstiftningen och utredningen av hatbrott måste förbättras genom att trygga resurserna och utveckla myndigheternas kompetens. Svartmålning ska identifieras som en form av förföljelse.
Poliserna ska utbildas i respektfullt bemötande av brottsoffer och hänvisning till olika social- och hälsovårdstjänster. Polisen ska ha särskilt utsedda och utbildade personer för utredning av sexualbrott.
Polisens resurser ska placeras i ett hållbart upprätthållande av den grundläggande verksamheten. Polisens verksamhet och beslutsfattande bör utvecklas så att det blir mer transparent än idag för att bevara civilsamhällets förtroende.
Invandring och människornas fria rörlighet underlättas genom att man lättar kriterierna för visum och arbetstillstånd. Inkomstgränserna för familjeåterförening ska hävas.
Tillgången till integrationsutbildning måste utvidgas, språkutbildningsgraden höjas och de ekonomiska begränsningarna i anslutning till integrationen måste upphävas. Integrationsutbildningen ska överföras till undervisnings- och kulturministeriet.

6. Utrikes- och säkerhetspolitik

I och med globaliseringen* känner marknaden allt mindre till gränserna mellan stater, vilket innebär att även Vänsterungas politik baserar sig på olika länders folks gemensamma kamp för rättvisa. Kapitalistiskt utnyttjande orsakar extrem ojämlikhet både inom länderna och internationellt. De koloniala strukturerna har inte försvunnit från världen. Den enda lösningen för att eliminera ojämlikheten är en global omfördelning av förmögenheten. Tillsammans motsätter vi oss den orättvisa värld som nyliberalismen*, kolonialismen* och imperialistiska* maktstrukturer har skapat och bygger ett alternativ till den.

Det demokratiska samhället måste försvaras mot de internationella aktörer som genom traditionell krigföring, hybridkrigföring*, opinionsbildning och terror försöker försvaga det. Detta kräver att både Finlands försvar och civilsamhället stärks. Vi stödjer länder och folk som kämpar för sin frihet. Finland ska inte samarbeta eller bedriva vapenhandel med länder som förtrycker sitt eget folk eller andra stater.

6.1 Försvaret

Finlands försvar ska även i fortsättningen utgå från en värnpliktsarmé i stället för en yrkesarmé. Värnpliktsmodellen behöver dock en betydande reform. Den nuvarande modellen med könsfördelning och ojämlikhet måste omvandlas till en selektiv värnplikt som gäller alla kön*. Dessutom avskaffas den straffande karaktären för civiltjänstgöring genom att tjänsten förkortas till ett halvår och straffet för totalvägrare upphör. Utöver ett väpnat försvar ska resurser allokeras för att stödja övergripande försvarskompetens bland annat genom utbildning i bekämpning av miljökatastrofer och civil krishantering.

Finlands försvarspolitik ska granskas ur ett helhetsperspektiv. Utöver det väpnade försvaret måste man ta hänsyn till samhällets kristålighet. Försörjningsberedskapen måste bli en mer betydande del av den övergripande säkerheten och därmed ska det offentliga ägandet av den centrala infrastrukturen främjas. Livsnödvändiga funktioner som vattenförsörjning och naturliga monopol* ska inte sättas under kortsiktig strävan efter vinst, utan deras funktionsförmåga ska garanteras i alla situationer.

Försvarspolitikens grundläggande mål måste vara fred. Det innebär att Finland inte blir attackerat och inte attackerar, men också att vi främjar fred utanför våra gränser. Vapenhandeln med ockupationsstater och länder som för anfallskrig måste upphöra. Finland måste främja kärnvapennedrustning globalt. Medlemskapet i försvarsalliansen Nato* ska upphöra så snart det är möjligt. Så länge Finland är medlem i Nato ska Finland inte grunda Nato-baser eller föra in kärnvapen på finländsk mark. Medlemskapet i Nato får inte påverka Finlands utrikespolitiska lösningar. Finland måste aktivt utveckla ett löst stormaktsförsvar genom att satsa på ett trovärdigt eget försvar och genom att intensifiera det militära samarbetet med de nordiska länderna och andra lämpliga stater och institutioner.

Vänsterunga föreslår:

Man ska övergå från det nuvarande värnpliktssystemet till en selektiv värnplikt som gäller alla kön. Man slutar bestraffa personer för civiltjänst och vapenvägran.
Försvarsmaktens anslag riktas till grundläggande utbildning och försvarsmässiga lösningar, inte till uppseendeväckande och dyra projekt som lämpar sig för Nato-operationer.
Under fredstid kan Finlands väpnade styrkor endast agera utanför landets gränser som en del av noggrant begränsade humanitära operationer.
Vapenhandeln med länder i anfallskrig och ockuperande länder som Turkiet, Israel och Saudiarabien upphör omedelbart och inga nya vapenexporttillstånd beviljas.
Finland ska underteckna kärnvapenförbudsavtalet och driva den globala kärnvapennedrustningen. Finland deltar inte i Natos kärnvapenförsvar. Inga kärnvapen placeras i Finland.
Finland måste lämna Nato.
I Finland ska man inte heller i framtiden placera NATO:s eller utländska makters militärbaser.

6.2 Europeiska unionen

Samarbete på europeisk nivå är nödvändigt i en värld där de kriser vi möter inte känner igen gränserna mellan länder. Som en institution som bygger på kapitalism och frihandel i sin nuvarande form är Europeiska unionen* dock oförmögen att svara på dem i tillräcklig omfattning. För att EU ska ha verkliga möjligheter att bekämpa ekokatastrofer och minska ojämlikheter måste dess grunder och tillvägagångssätt förändras. EU:s förbundsstatsutveckling ska inte fördjupas så länge som utvecklingen sker på ett odemokratiskt sätt för det globala kapitalets, inte människornas och miljöns välbefinnande.

Europeiska unionens fördrag måste förnyas för att stödja människors och miljöns välbefinnande i stället för kapitalets. EU ska demokratisera banksystemet och reformera valutaunionen för att åstadskomma penningpolitisk suveränitet*. Demokratin måste stärkas och tillräckliga klimatåtgärder måste säkerställas. Målen vad gäler minskning av utsläpp, naturskydd, användning av förnybar energi, de mänskliga rättigheterna och tryggande av människornas minimiutkomst måste avtalas på europeisk nivå. Medlemsstaterna ska dock ha möjlighet att bedriva en självständig utrikespolitik.

EU:s brutala gränspolitik leder till tusentals dödsfall varje år. Den europeiska asylpolitiken ska grunda sig på solidaritet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Ankomsten till unionens område ska underlättas och lagliga vägar till ankomsten ska ökas. Ansvaret för mottagandet av asylsökande ska delas jämnare mellan EU-länderna.

Vänsterunga föreslår:

Medlemmarna i Europeiska kommissionen* ska väljas med direkta val, och parlamentet* ska ha rätt att avskeda en enskild kommissionär. Parlamentet ska ges rätten att självständigt väcka lagmotioner.
EU:s medborgarinitiativ ska ändras så att kommissionen, rådet och parlamentet förpliktas att behandla lagmotioner som väckts av människor som bor inom unionen. Tiden för att samla underskrifter ska förlängas.
Europeiska unionen ska ingripa i flagranta kränkningar av mänskliga rättigheter som sker i dess medlemsländer, även om detta påverkar EU:s enhetlighet.
Unionens konkurrensrättsliga regler ska ändras så att de inte begränsar ett demokratiskt beslutsfattande. Stats- och lokalförvaltningsnivåerna ska kunna stödja allmännyttig verksamhet, inrätta offentliga monopol och begränsa de verksamheter som de anser nödvändiga utanför den kapitalistiska marknadsekonomins verksamhetsområde.
EU:s stabilitets- och tillväxtavtal ska hävas eller förnyas så att det inte sanktionerar medlemsstaternas offentliga skuld och förutom underskotten beaktas medlemsländernas överskott för att utjämna dem.
Förutom att bekämpa inflationen måste Europeiska centralbankens mandat även omfatta sysselsättning, främjande av en rättvis ekologisk omställning och stöd för sociala rättigheter. ECB måste kunna bevilja lån till medlemsländerna direkt utan mellanhänder som banker.
Skatteparadis inom EU ska stängas helt. Man avstår från banksekretessen gentemot myndigheterna och ställer de nuvarande skatteparadisen under banktillsynen.
Kapitalflöden ska beskattas med en tillräckligt hög transaktionsskatt*. Bolagen ska vara skyldiga att rapportera sin produktion och sina penningrörelser landsspecifikt.
EU:s invandringspolitik, som ålägger det första landet som den asylsökande anländer till att behandla ansökan, ska upphävas. Ett humanitärt visum måste införas i EU. Asylsökande ska också kunna ansöka om asyl i de länder de lämnar.

6.3 Internationalitet

Internationellt samarbete är nödvändigt för att bygga en rättvisare värld. De nuvarande utvecklingskostnaderna leder emellertid till en situation där stormakternas maktansträngningar leder till minskat samarbete och till att det regelbaserade internationella systemet förfaller. Detta ökar sannolikheten för konflikter mellan stater och ökar risken för kärnvapenanvändning i en tid då det internationella samhället bör kunna lösa stora utmaningar som klimat- och miljökrisen.

Nationalstaterna kan inte lösa 2000-talets överstatliga utmaningar och problem. För att rädda mänsklighetens framtid och stoppa den destruktiva konkurrensen mellan stater är det nödvändigt att främja global demokrati. På lång sikt ska målet vara en värld där varje människa är fri att röra sig, där staternas behov av att föra krig mot varandra har upphört och mänskligheten kan uppnå sina gemensamt fastställda mål.

Det redan rekordhöga antalet flyktingar i världen kommer att öka i framtiden till följd av olika konflikter och katastrofer, till exempel de extrema väderförhållanden som orsakas av klimatförändringarna. Finlands flyktingkvot måste höjas och samtidigt måste man agera i internationella organ för att säkerställa en mänsklig behandling av flyktingar.

Vi motsätter oss stormakternas militarism och imperialism överallt där det förekommer. Vi stöder folkens självbestämmanderätt i Palestina, Västsahara och Kurdistan och kräver att Finland och det internationella samhället agerar för deras frihet till exempel genom sanktioner och stöd till medborgarorganisationer.

Vänsterunga föreslår:

FN, EU och andra internationella institutioner och den finska staten ska ingripa i kränkningar av de mänskliga rättigheterna på ett starkare sätt än idag, till exempel genom sanktioner och stöd till medborgarorganisationer.
Orättvisa strukturer och institutioner i den globala marknadsekonomin, såsom Internationella valutafonden IMF*, ska avvecklas och statsskulder dras av.
För att jämna ut de globala inkomstskillnaderna måste Finlands anslag för utvecklingssamarbete ökas till en procent av BNP.
Finland ska främja införandet av en global finansieringstransaktionsskatt och en global koldioxidskatt.
För att tygla skattekonkurrensen ska Finland främja avtal, till exempel för att komma överens om gemensamma nedre gränser för företagsbeskattningen.
Finland ska ansluta sig till FN:s Månfördrag och stödja upprättandet av en internationell rymdförvaltning som övervakar en hållbar, fredlig användning av rymden och dess naturresurser som medför nytta för hela mänskligheten.
Ukraina stöds i försvaret mot Rysslands anfallskrig. Vi stöder återuppbyggnadsarbetet i Ukraina, särskilt för att utveckla landets hälso- och sjukvård och nätverk för social trygghet. Ukrainas statsskuld ska skrivas av.
Vladimir Putin och andra krigsbrottslingar i den ryska regeringen måste dömas i internationell domstol.
Finland ska erkänna kurdernas*, palestiniernas* och sahrawiernas* rätt till självständighet och verka för att folkens självbestämmanderätt förverkligas i bilaterala relationer och i FN.
Finland lyfter starkt fram frågor om de mänskliga rättigheterna i sitt samarbete med Kina, både via Europeiska unionen och i sina bilaterala relationer.
Finland ska fördöma Israels apartheid* och främja införandet av internationella sanktioner.
Embargot mot Kuba måste hävas och Guantánamo Bay stängas.

Tyckte du om vad du läste? Kom med och hjälp oss göra våra mål till verklighet! Som medlem i Vänsterunga kan du delta i förbundets verksamhet och påverka samhället. Du kan bli medlem i Vänsterunga om du är 13–30 år.